ÄR MITT VERK ETT KONSTVERK?
2004-2005 Stockholm
Kollektive Performance
Video och Installation
Vem är kulturarbetaren i Sverige idag?
Elevrekryteringen bland svenska universitet och högskolor, inklusive konsthögskolor, behöver breddas. Enligt en utredning som gjordes 2002 är arbetarklassen och invandrare de minst representerade samhällsgrupperna bland eleverna på Konstfack. Kan något göras för att intressera människorna bland dessa grupper att söka sig till konsthögskolorna? Vilka myter om konst och konstnären skapar fortfarande glapp mellan konstutövare och vissa grupper i samhället? Vad beror det egentligen på att vissa grupper inte söker sig till just de kreativa utbildningarna? Är det på grund av att man upplever konsten som något svårt att ta till sig? Saknar man referenser, och skulle behöva bli inlärd i det visuella språket och kontexten som konstnärer är verksamma i? Eller gör konstnärernas och kulturarbetarnas ekonomiska villkor dessa utbildningar oattraktiva för de grupper i samhället som redan lever i en pressad situation?
Tillfälligt flyttade jag ut min ateljé för att samtala om konst med de människor jag normalt inte har möjlighet att träffa på skolan på Konstfack. Vad tycker de är Konst? Behöver vi konsten? Till vad eller hur ska konsten användas? Kunde just våra samtal om konst betraktas som konst?
Under fyra dagar i september månad 2004 på tunnelbanestationerna Karlaplan och Telefonplan i Stockholm, kunde man titta på när jag arbetade eller delta i samtal med mig och andra. Alla var välkomna att besöka ateljén. Centralt i verket är just samtalet med allmänheten där alla var välkomna att ställa frågor, ha åsikter och bidra med idéer och förslag.
Senare under utställningen, där verket visades som en installation, nya samtal uppstod och betraktarna kunde även lämna sina bidrag i form av skrivna kommentarer. Video inspelningar bearbetade jag till en video i fyra delar där varje del visar en sammanfattning av samtalet med en och samma person.
