NÅGRA GRAMMATISKA ORD FRÅN ETT MÖTE
2004
Interaktiv Installation
Utrustning: I-book, liten lampa, webb-kamera, höglurar
Programet :Isadora
Likheter och olikheter finns mellan alla människor. Vad är det som för oss samman? Vad är det som gör att vi tänker mer på det som skiljer oss åt än på det som för oss samman, när vi närmar oss varandra?
Upplevelsen av främlingskap uppstår för mig som starkast i mötet med andra. Vad beror det på att jag i dessa möten känner mig välkommen eller inte? Är det vad som sägs, hur det sägs, hur man lyssnar, hur man tolkar varandra, vilka intentioner jag och de andra har?
Jag försökte skriva ner min upplevelse av främlingskap. Men ju mer jag försökte formulera det i ord, desto mer diffust blev det. Själva språket gav bara en skenbild av min upplevelse. Det komplexa försvann mellan raderna. Det subjektiva lät sig inte fångas i ord. Orden förvandlades till begränsande tecken och dessa blev så småningom bara grupperade bokstäver som inte hjälpte mig att komma åt min berättelse. Jag började flytta ord fram och tillbaka i försökt att hitta en väg in i min berättelse. Denna rörelse slutade i att jag tog totalt isär meningar och formade listor efter grammatisk tillhörighet. Från den spontana dekonstruktionen av språket föddes verket ”Några grammatiska ord från ett möte”.
I detta verk kan betraktaren se en, till en början, väldigt otydlig bild, ett ansikte. Samtidigt kan betraktaren höra ett dekonstruerat samtal mellan en kvinnlig och en manlig röst.
Efterhand det är möjligt för betraktaren att känna igen avbildningen av sig själv i skärmen. Efter ytterligare en stund kan betraktaren se att ett till ansikte visas samtidigt. Vems är den andras ansikte? Det tar något minut innan betraktaren inser att det är sig själv i två versioner som han/hon titta på.
Filmen av betraktaren visas två gånger samtidigt. Den första i real tid, den andra med några sekunders fördröjning. Individen och sin egen skugga? Två individer? Vem är främlingen hos mig?
